VILDARNA

Efter första borta- och första hemmamatchen så var allt frid och fröjd. Kungälv, som vi i och för sig inte visste mycket om, besegrades men främst var det segern mot TAIF som imponerade.

Vad hände då sedan? Jo det var en svårt bortamatch mot Troja från Ljungby. Dock fanns det stort hopp, inte minst för att det gick bra där uppe förra säsongen med en vinst och en oavgjord. Denna gång blev det dock storförlust. 8-1 skrevs siffrorna till. Detta var dock inte helt rättvist sett till matchbilden. Det ska enligt uppgift ha varit ganska tydligt att domartrion varit bra mycket hårdare med utvisningar gentemot våra än gentemot trojanerna. Hur som helst så var vi inte på plats och vill således inte uttala oss mer om detta.

Storförlusten kom att få konsekvenser. Nästkommande matcher kunde man bevittna ett skärrat Redskins. Efter Troja väntade ännu en svår match, om än något lättare, hemma mot OIK. Här blev det en ganska klar seger för Olofström. "Steelers" hade en klack på plats. De var ungefär i storlek med oss, 10-15 personer. Klackmatchen blev således ganska jämn. Värt att notera var att det fanns en del hetsiga supportrar i OIK-klacken. Dessa var dock väldigt lugna efter matchen då man fick eskort av ordningsvakter. Ingen av Olofströmarna gav ifrån sig ett pip, trots deras stora seger. Hur som helst, vi vet inte vad det var för folk som rest hit från Olofström så mer om den saken behöver man inte säga. En sak vi dock ställer oss undrande över är hur vissa av deras supportrar snabbt svalt det nya klubbnamnet "Steelers". I och för sig är det på ett sätt fel att klaga, då vi själva och många andra har ett tilläggsnamn. Vårt eget tilläggsnamn har sin plats i klubbsjälen. Men när klubben byter namn och supporterklubben i samma veva byter namn från Holje Black Magic till Steelers Support så börjar man undra.

Förlusterna fortsatte i ännu en tuff match borta mot Kristianstad. 3-2-förlust. Här kunde vi ännu en gång inte närvara, kollektivtraffiken till Kristianstad funkar på onsdagsmatcher men inte på söndagsmatcher. Måttligt kul att åka dit när man inte hinner se klart matchen. Det har vi i och för sig gjort förr när vi varit i Tyringe, men men.

Pantern hemma. Ny förlust. Vi är nu uppe i fyra raka förluster. Tungt värre. Hur är det möjligt? Vi hade en försäsong med mestandels segrar och två raka vinster i början. Sedan fyra raka förluster. Den sanna Redskinsandan kändes som bortblåst.

Uppsvinget kom dock borta mot Göteborg. Och så mycket kan vi säga, att om denna drabbning slutat i ännu en förlust så skulle det fanimig vara kris i klubben. Hur som helst, seger med 13-3 och i detta nu verkar detta ha fått positiv inverkan på lagandan. I övrigt kan man ju undra hur länge det dröjer innan Göteborg drar sig ur serien. Måste vara tröttsamt att förlora med pinsamt höga nummer varje match. Deras publiksiffra mot oss på 73 personer säger också en hel del. Men men, hoppet är det sista som överger människan.

Den senast spelade matchen i skrivande stund är HHC-Gislaved. Här fick vi se den härliga Redskinsandan igen. Nu var det riktigt härligt att se! Det blev seger med 5-0. En av de skönaste segrarna på länge. På isen var det emellanåt stökigt och HHC-spelarna visade ofta prov på diciplin tills det brakade loss rejält vid en situation. I den situationen drog vår spelare längsta strået och det var helt klart kul att se.

Stödet i denna match var det bästa för denna säsong och vi fick även igång en del växelsånger med ett glatt gäng på sittplats! Detta vill vi se mer av framöver! Viktigt att hela hallen stöttar våra krigare. Vi i Vildarna är få men tappra och kommer alltid att göra vårt, men ska spelarna få det stöd de verkligen förtjänar krävs det lite mer ansträngning från annat håll med!

Låt oss nu hoppas att detta blir en ihållande trend! Mot allsvenskan i sann Redskinsandra!