Fortsättningsserien
Efter juluppehållet drogs fortsättningsserien igång med en match hemma mot Gislaved. Denna match krockade med den folkkära turneringen Nyårssaluten, vilket lär ha påverkat publiksiffran. Uppslutningen från Vildarna påverkades dock inte och vårt stöd denna match var ännu en gång bra! Matchen slutade 2-2 trots förlängningen. Ett resultat som ändå får ses mer som en förlust från vår sida. Ska vi lyckas knipa första platsen i serien och därmed vidare spel mot Allsvenskan så måste vi vinna en match mot Gislaved hemma.
Bättre blev det däremot i den bra mycket svårare matchen borta mot Mörrum. Vildarna åkte upp till Mörrum med en styrka på fyra man. Något sena efter jobb kommer vi in till Mörrum lagom till matchstart, sedan återstår det bara att hitta ishallen. Eftersom ishallen låg lite i utkanten så blev det att vi yrade runt en hel del innan vi till slut kunde hitta den efter att ha frågat en del folk på vägen. I slutet av den första perioden når vi bortasektionen och ser att vårt Redskins leder med 1-0. Innan periodens slut skulle det stå 2-0 till oss och hyllningssången till våra krigare var i full gång.
I andra perioden både reducerar och kvitterar Mörrum, dock hinner även våra med att göra både 3-2 samt 4-2. Tredje skulle inledas med samma visa som i andra, Mörrum reducerar för att sedan kvittera. Vi tar sedan ledningen igen till 5-4, varpå de kvitterar igen. Matchens avgörande mål kom på en straff som vår klippa Peter Hall lyckades sätta. I slutet får krigarna försvara ledningen med två utvisade! Underligt att Mörrum inte tog ut målvakten.
Efter matchen tackade spelarna oss för stödet och vi dem för insatsen på isen väldigt fint och man märkte verkligen hur stor glädjen var. Matchen var väldigt het med flera stora slagsmål på isen, däribland ett precis när slutsignalen gått. I det sista slagsmålet involveras de flesta på isen och slagsmålet förflyttas bort mot Mörrums klack, som svarar med att kasta in lite saker. Dock var det en jävla röra och de kunde lika gärna ha träffat sina egna som våra. Hur som helst, under matchen skedde flera slagsmål och givetvis var det våra som i vanlig ordning regerade.
I övrigt kan det sägas att vi fyra vildar som var där sjöng lite till och från under matchens gång. Mörrums klack var inaktiv och vi skulle tro att vi sjöng oftare, även om de lät mer när de väl sjöng. Här kan det dock vara svårbedömt med tanke på att klackarna står sida vid sida och man knappt kan höra varandra, så den bedömningen gör vi med visst förbehåll. Hur som helst så var Mörrums klack ingenting gentemot det de visade upp på Olympiarinken senast, däremot fanns det gott om engagemang på sittplats. När Fredrik Alm hade problem med utrustningen, vilket fördröjde den andra perioden, gick folk på sittplats verkligen fram till spelarbänken och högljutt klagade. I Olympiarinken hade det troligtvis resulterat i avstängning, i alla fall om en vilde skulle ha stått för det. Över huvud taget så fanns det mycket spontant engagemang på sittplatsläktaren och vi ljuger inte om vi säger att vi aldrig besökt en hockeyarena med bättre sittplats. Efter matchen kastar till och med folk in sina sittdynor i ren ilska. Toleransen mot detta verkade överlag hög, det var inte många som höjde på ögonbrynen. Det är så det ska vara. Ibland hettar det över på hockey, det är en av sportens tjusningar.
Hur som helst. Denna match var en av de skönaste på länge och spelarna ska ha ett stort tack. Inte minst Christian Degel som stod för en enastående insats. Den skönaste resan på länge, stunder som dessa är guld värda. Nästa match är hemma mot Göteborg, det borde bli en enkel seger och det kan behövas nu. Vi måste komma börja få in en massa vinster nu, hoppet är inte släckt!
